"Kanelbullen" på Långgatan

 
 
Här i källaren hade ”Winerbagarn” sitt bageri. på 50-talet
 
Kommer ihåg doften när man gick förbi 
 
Elsie var i butiken, 
Jag gick in och frågade,
om jag fick köpa en kanelbulle….
och jag sa att mamma skulle komma
in och betala  den senare  .
 
När jag talade om för mamma,
då blev hon inte glad på mig !!!
-och jag skämdes….
 
Det hände flera gånger, när jag var utanför
och hängde på staketet,
– att Elsie kom ut med en kanelbulle 
till mig !!!
 
Hon visste att jag var ”sugen och pank,”
hon var snäll  mot mig
 
 
 
 

1 Oktober

 
 

Kojan ”minskar” dag för dag….

 
De har städat upp allt och lagt i högar,
ser i allafall rent och snyggt ut
 
Hästskon over dörren,betyder LYCKA…..
 
Och jag undrar fortfarande,
vem har byggt den fina kojan???
 
”Jag får nog aldrig veta det”
 
 
 

Mormor Hilma Görlings plättlagg

 
 
Jag gräddar vidare  till mina barnbarn
 
Det var här i köksfönstret i 10c hos ”Winerbagarn”
som jag fick lära mig att grädda plättar.
Jag var sjuk i öroninflamation, när jag  gick i småskolan, 
då fick jag vara hos Elsie när mamma jobbade.
 
Och jag tänker på henne varje gång jag ska vända plättarna
 
”de måste vara torra på ytan, innan man vänder”
 
 
 

Berget på Långgatan på 50-talet

 
 
Når pjäxorna var på och det var snö  på berget
Det var på berget vi åkte kälke på vintrarna,
inget staket,bara rätt ut i gatan,
det fanns inte så många bilar på den tiden…
och vi såg oss för.
 
Först åkte vi på kartongbitar,
små kälkar
och sen kom tefaten i plåt !!
 
Miin kusin var ofta hos oss och lekte, 
han ville inte gå uppför….
så jag fick släpa upp honom i backen !!!
 
Moster Elsa kom och fick syn på oss
-Men ,Hasse -du får kliva av och gå upp ! 
-Nej då,- det går så bra så…säger Hasse !!!
 
Än en gång, blir jag påmind om att vara envis,
kanske för snäll ?
 
”Tur att det inte var det högsta berget.”