Vi måste stanna och klappa på den mjuka mossan – som växer i det svarta
Mjuka klippor i skogen – och vi tänker på västkusten.
Så kom vi fram på vägen som går igenom brandområdet..
Med en” fikarast” vid Grävlingsberget.
Tänk att det kan vara så tyst på fågelkvitter och susande träd !
En härlig tur sista söndagen i september.
Det finns två infarter till brandområdet och vi tog fel infart…
tassar genom livet 