En påse skrädmjöl

På 80-talet åkte vi på dagsutflykter i Värmland – spännande, med moster Kerstin (mammas lillasyster)till vänster.

Här är vi i Östmark och tittar på orkidéer – vi blundar (mamma som älskade blommor ) ❤ ”fridlysta”

Minnen ploppar upp när jag hittade en påse med skrädmjöl på Coop…

Utanför Sunne låg Stöpafors kvarn minns jag. Moster köpte mjöl till mamma och mig och receptet fick vi med på platta påsen. Jag hade sparat platta påsen så nu vänner provar vi att baka skrädmjölskakor.

Hur blev drömmarna då ?

Jo, de blev knallhårda (för mycket mjöl jag vägde nog fel) så de har jag krossat till kaksmulor !

Bakade en ny omgång och kollade extra noga med vikten…

Hurra som en DRÖM … och jag minns moster i Hagfors som bjöd på dessa kakor ❤

Skön lördag vänner ❤ var rädda om er.

Gamla Påsksakar från 60-talet

 
 
Lilla kycklingfamiljen
Tuppen har tappat fjädrar ”spånfjädrar” där bak.
Minnen från Hagfors och moster Kerstin o Paul,
köpta på Domus stormarknad  på 60-talet
När jag, moster Elsa och Birger hälsade på i Värmland.
 
Mormor och morfar Görling bodde i Haga i Sunne.
Elsa och jag hjälpte mormor att städa
och tvätta fönster,
Birger hjälpte morfar med veden.
Och jag klippte och ”hempermanentade” håret på mormor.
 
det blev påskfint hos Görlings i Sunne
 
 
 

Toppen på Hagfors slalombacke Värmulsåsen 2001

 
 
Ett kort med fin ram, som  jag fick i  julklapp fån Lotta 2001
 
När vi var till Hagfors och firade moster Kerstins 70-årsdag
Lotta ,Carl,moster Sonja, mamma, jag och hunden Philip.
 
Lotta och jag skulle ta en långpromenad,
vi såg en skylt ”skidbacke 5 km”,och vi travade på,
uppför på bilvägen,det blev brantare ju längre vi kom  uppför,
vi måste turas om att dra vagnen med Carl den sista biten !!!
Äntligen kom vi upp och vi var törstiga,trötta..vatten hade vi inte med oss!
 
Kerstin berättade att det fanns en  fin promenadstig
ner för backen,som vi kunde gå…..men vi såg  ingen stig ??
 
Lotta ringde till Kerstin,vi skulle bara gå rakt ner,så kommer vi till stigen..
Så vi travade ner mitt i slalombacken med barnvagn och hund….
-Gud va konstgt, sa jag till Lotta. –Kerstin har nog inte gått ”den här stigen”
för nu fick vi bära barnvagnen,Carl,hunden, över stenar,
diken,sly och gamla rör till snökanonen.
 
Åh, vi var så trötta när vi kom ner, när vi äntligen fick sätta oss.
belöningen var några ”chokladpengar  som Lotta hade i fickan”.
 
Då fick vi höra och se en motocykel som kom i skogskanten,
då förstog vi att….
DÄR GICK DEN FINA STIGEN,,!!!!
.
Vi fick fortsätta att trava  hem genom Hagfors med ”smutsiga,våta byxor till knäna”
 
Jag kommer aldrig att glömma när Kerstin öppnade dörren,
och den ljuvliga doften från köket mötte oss.
 
Minnen kan ingen ta ifrån oss
Idag år det Kerstins födelsedag och vi saknar DIG ♥