Svärmors salt och pepparkar

Första gången jag såg den här tuppen och hönan var  sommaren på 60-talet  när jag 
jobbade på ”Kilen” några somrar..
De stod i ett köksfönster och min första tanke var –  har de inte plockat bort påskpyntet än…
Inte visste jag då, att de skulle bli mina – fick dom av min svärmor på 70 talet !!
Lovade att vara rädd om dom….
Fina är dom  och värderade i tidningen för några år sen.
 
Nu är påsken över hos oss …. och allt påskpynt är i lådan även salt och pepparkaren.

Fjädervippor

De här gamla goda paret har jag ärvt från mamma som jag vårdar ömt.
 
Och den här påsken 2016, har Västerås  bytt ut alla påskvippor!  Och pyntat stora björken på torget
med ägg och sidenband istället.
Brunhönan och litet fågelbo  packar jag ner i påsklådan igen.
 
Mina gamla påskvippor ute på gården kastar jag -och funderar på någott nytt till nästa påsk.
 – Lite svårt att tänka om när man är uppväxt med påskris och vippor.
 
Skön onsdag vänner
 

Att leverera en kvast till dörren…..

Tänkte först ta bilen, men…….
Jag tog kvasten och hunden och promenerade till dottern  på skärtorsdagen, och ställde kvasten utanför hennes dörr.
Och vi mötte många glada skrattande folk längs vägen – med roliga kommentarer.
Har väl aldrig haft så roligt en skärtorsdag – att en kvast kan sprida så mycket  glädje!
 
Och dottern blev glatt överraskad och hennes kommentar
 – Du är inte riktigt klok mamma – TACK !
 
Restgarner i värmande ull och mönstret hittade jag på Ullcentrum