När vi var till Hagfors och firade moster Kerstins 70-årsdag

Lotta ,Carl,moster Sonja, mamma, jag och hunden Philip.

 

Lotta och jag skulle ta en långpromenad,

vi såg en skylt ”skidbacke 5 km”,och vi travade på,

uppför på bilvägen,det blev brantare ju längre vi kom  uppför,

vi måste turas om att dra vagnen med Carl den sista biten !!!

Äntligen kom vi upp och vi var törstiga,trötta..vatten hade vi inte med oss!

 

Kerstin berättade att det fanns en  fin promenadstig

ner för backen,som vi kunde gå…..men vi såg  ingen stig ??

 

Lotta ringde till Kerstin,vi skulle bara gå rakt ner,så kommer vi till stigen..

Så vi travade ner mitt i slalombacken med barnvagn och hund….

-Gud va konstgt, sa jag till Lotta. –Kerstin har nog inte gått ”den här stigen”

för nu fick vi bära barnvagnen,Carl,hunden, över stenar,

diken,sly och gamla rör till snökanonen.

 

Åh, vi var så trötta när vi kom ner, när vi äntligen fick sätta oss.

belöningen var några ”chokladpengar  som Lotta hade i fickan”.

 

Då fick vi höra och se en motocykel som kom i skogskanten,

då förstog vi att….

.

Vi fick fortsätta att trava  hem genom Hagfors med ”smutsiga,våta byxor till knäna”

Jag kommer aldrig att glömma när Kerstin öppnade dörren,

och den ljuvliga doften från köket mötte oss.