
På våran skogspromenad igår,
så är det ”någon” som tältar i regnvädret.
Det gör ont i hjärtat att se, man blir ständigt påmind
om missbruk, ”- det förföljer mig som ett spöke”.
Mina tankar går till alla hemlösa uteliggare,
nu när kylan kryper på.
” pappan till barnen” behövde inte uppleva
att vara hemlös och uteliggare i alla fall….
Han dog strax innan.
Hemma väntar ”köttgrytan” på spisen och vi har det
varmt och skönt hemma i vår lilla 2:a.